Vetenskap & Religion: Vetenskapens sanningar - tidens dotter

2007-03-14
Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702)
 
"Den skeptiska grundståndpunkten, sådan den formulerats i Rudbecks brev till kansler, återkommer här i fakultetens svarsskrift, och man har svårt att betvivla att det just är Rudbeck som i denna passage hållit i pennan eller dikterat vad där skulle stå. Utgångspunkten är att prästerskapet önskat att man borde enas vid universitet om vilka som är de rätta vetenskapliga principerna, vilket föranleder denna vältaliga kommentar.
 
‘Önskeligt vore, det uti philosophia sådan visshet kunde träffas som vore odisputerlig: Men såsom studium philosophiae, i synnerhet naturalis, är inexhasustum [outtömligt], så kunna vi inte promittera oss någon sådan certitudinem [säkerhet] däruti, som icke är förvandling underkastad; och måtte fuller vi, såväl som våra antecessorer, tåla att våra efterkommande och lära skratta oss mörkögda.’
 
Därför kan medicinarna hävda att den vetenskapliga sanningen är temporis filia, tidens dotter. Dessa ord kan läsas som en bekräftelse på vår aning att Rudbeck såg forskningen som ett ständigt närmande till en förvissning som aldrig skulle kunna bli total - skepticism och framstegsoptimism i samma andetag. Här går den väsentliga skiljelinjen mellan vetande och tro, en skiljelinje som motståndarna hade svårt att acceptera."
 
Referens: G. Eriksson, Rudbeck (1630-1702): Liv, Lärdom, Dröm i Barockens Sverige, Atlantis (2002)